Jag går som en ostbåge efter vagnen och trycker med all min kraft. Jag går över gamla tuggummin som fastnat och formats till runda, mörka spår på vägen. Jag har fortfarande inte vant mig vid det här. Jag undrar fortfarande vem det är som går här med den här barnvagnen. Jag ser på människorna omkring mig, undrar vad det är de ser när de ser tillbaka på mig. Jag skulle vilja fråga dem. Vad såg ni innan, när det bara var jag? Syns det på mig att jag är en mamma nu? Jag är inte längre bara Agnes, tjugonio år, receptionist. Hur har jag förändrats? Vad kräver den här nya bilden av mig?
I Barnvagnsblues kretsar Ester Roxberg kring frågor om föräldraskap och om tillhörighet. Hur bär man sig åt för att förbli sig själv när omvärlden så intensivt vill foga in en i invanda föreställningar, när ens liv definieras utifrån vad man gör snarare än vem man är? Barnvagnsblues är en på en gång roande och oroande roman mitt i tiden – en blues över alltings förgänglighet som ljuder med en osedvanlig tonträff och skärpa.
Ester Roxberg bor i Malmö och arbetar vid sidan av författarskapet som mediapedagog. Som sjuttonåring vann hon Lilla Augustpriset. 2011 debuterade hon med ungdomsromanen Antiloper. 2013 kom Fågelhuset och samma år medverkade hon i antologin Granta, #2. Min pappa Ann-Christine utkom 2014 och blev bl a nominerad till Årets bok Gaygalan 2015.